ForWhatIt´sWorth

Vårkänslor

Publicerad 2014-03-30 12:56:31 i Allmänt, dagbok, tankar,

Nu känns det verkligen som att våren är här. Dagen igår var helt underbar, strålande sol, inte ett moln på himlen och runt 12 grader varmt. Vindstilla var det också. Jag och Christian tog tillvara på dagen. Först åkte vi till folkesta och veckohandlade, sedan satt vi på balkongen i ngn timme. Avnjöt en cider i solen. När vi suttit på balkongen blev det en långpromenad med Biggie. Därför kändes det som att man kunde sätta sig i soffan med gott samvete på kvällen.
 
Kollar på en serie som heter Twin Peaks. Den är totalt vrickad men samtidigt så himla bra att man inte kan sluta kolla på den. Jag hade totalt missat den och älsklings kommentar när jag sa att jag inte sett den var "Va, har du inte sett den?!". Som vanligt tycker vi om samma saker så klart jag gillade den lika mycket som honom.
 
Har aldrig träffat en människa där förhållandet är så enkelt och underbart. Så här ska verkligen ett förhållande vara! Vi tycker lika om de sakerna som räknas. En sån enkel sak som mat, vi älskar båda att laga mat, och samma slags mat. Igår avnjöt vi marinerad kyckling inbunden i bacon med gräddsås och broccoli. Munorgasm! Har aldrig känt mig så trygg och älskad. Vi tar fram det bästa ur varandra och jag går runt med ett leende varje dag. För första gången på länge kan jag ärligt säga att jag älskar att leva. Tänk att livet kan ändras så totalt på bara ett par månader.
 
Var på uppföljning hos min psykiatriläkare i fredags. En ny läkare den här gången. Hon hade läst delar av min journal och hade nog förväntad sig ett vrak efter de tre ambulansfärder i vintras. Där kommer jag in med ett leende och ser ut som vilken frisk människa som helst. Den minen hon hade var obeskrivbar haha! Mötet tog ungefär en kvart. Det såg ut som att hon trodde jag ljög när jag sa att jag mådde bra, hon försäkrade sig om det tre gånger. Hon såg även att jag gått hos terapeut i två år och undrade hur jag kunde fått gå så länge.
 
Nästa gång jag ska till terapeuten är sista gången. Två år har hon funnits i mitt liv, vilket är en lång tid. Hon har gett mig extratimmar som jag egentligen inte hade rätt till. Men nu är jag äntligen i mål. När jag ser tillbaka hur jag mådde och var som person för två år sedan så känner jag inte igen mig. Från att gå från att i princip be om ursäkt för att jag finns till att våga ta plats och göra min röst hörd och inse att jag har rätt till det. Det är en befriande känsla, jag känner mig så fri. Så nu är det bara att hoppas på att jag har rätt inställning på min Bipolärmedicin så jag slipper ramla ner igen som i vintras.
 
Idag ska jag iväg på mitt kontakmannauppdrag. Om ungefär en timme ska jag hämta en 6årig liten pojke och åka på aktivitet med honom :) Det är roligt att ha två jobb, att få variation och kunna bidra till att en människa får en vardag som alla barn har rätt till.
 
Fint väder även idag, solen gör att humöret blir på topp!
 
Ha en fin söndag folkens ! :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Stina

Är en 27 årig tjej som brinner för att hjälpa människor, att genom mina bearbetade erfarenheter kunna vara ett verktyg för andra. Därför började jag läsa till Socionom hösten 2009 och har nu en Socionomexamen. Arbetar som socialsekreterare på utredningsenheten ungdom och trivs jättebra :)

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela