Vaaarmt och nostalgi
Brukar aldrig slå fel att man lyckas vara ledig när det är dåligt väder, men inte den här gången. Ska vara högsommarvärme nu i början av veckan och det passar mig alldeles utmärkt då jag är ledig både idag och imorgon ^^ Var nere på banken förut och skulle säga ifrån att Maximat bytt bank så jag får pengarna direkt på mitt konto istället för på en utbetalningslapp. Chefen sa till mig att jag var tvungen att gå till banken. Men där fick jag reda på att det blivit en automatisk förflyttning, vet inte riktigt varför men han babblade nåt om csn. Skit samma det ska fungera iaf, sålänge jag får mina pengar på kontot är jag nöjd :)
Var även en sväng på konsum och köpte en dricka, är så himla varmt ute. Jag blir nästa lite nostalgisk när jag promenerar runt här i lilla Charlottenberg. Vissa affärer som fanns när jag var liten finns kvar medans andra försvunnit och ersätts av nya. Något som förändrats nåt kolossalt sen jag var liten är centret som byggdes för 5 år sedan. Den gamla skolan revs för att göra plats och byggdes upp på ett annat ställe i Charlottenberg. Alla människor försvann och gick på centret, bolaget flyttade ner till centret och affärerna här uppe i centrum började gå sämre. Skoaffären försvann, leksaksaffären försvann, ica stängde. De enda ställena som går bättre nu är Konsum, godisaffären och Källmans konditori som förvandlats från ett litet fikaställe och byggts ut till två våningar där de även säljer mat, tobak och alkohol.
Gränshandeln satte fart och norskarna åker till centret och handlar som galningar då den norska kronan nu är starkare än den svenska. När centret byggdes var det många som fick jobb och jag var en av dem vilket jag är glad över. Vissa dagar är det riktigt roligt att jobba då det är lagom med folk och man hinner prata med sina arbetskollegor, kassapersonalen blir nästan som en liten familj och man vet det mesta om alla, på gott och ont ;) Andra dagar är riktigt tuffa när köerna aldrig verkar ta slut, toalettbesök blir svåra att få till och arbetstider inte riktigt kan hållas. Men allt hårt slit glöms bort för en stund när lönen ramlar in på kontot :).
Ibland när man är ledig och går runt på centret eller befinner sig i Arvika kan folk helt plötsligt hälsa på en. I början förstod jag ingenting när dessa för mig helt främmande människor hälsar glatt som om de kände en. Men när det hänt ett par gånger börjar man förstå att det helt enkelt är kunder som känner igen mig från Maximat :P Detta inträffade senast i dag när jag var nere på banken, det var lite kö så jag tog en lapp och satte mig för att vänta på min tur. En norsk man som satt bredvid mig vänder sig om och ler mot mig och säger "jaha er du fri idag?". Lite roligt är det.
Eller som farmor uttryckte det :
Var även en sväng på konsum och köpte en dricka, är så himla varmt ute. Jag blir nästa lite nostalgisk när jag promenerar runt här i lilla Charlottenberg. Vissa affärer som fanns när jag var liten finns kvar medans andra försvunnit och ersätts av nya. Något som förändrats nåt kolossalt sen jag var liten är centret som byggdes för 5 år sedan. Den gamla skolan revs för att göra plats och byggdes upp på ett annat ställe i Charlottenberg. Alla människor försvann och gick på centret, bolaget flyttade ner till centret och affärerna här uppe i centrum började gå sämre. Skoaffären försvann, leksaksaffären försvann, ica stängde. De enda ställena som går bättre nu är Konsum, godisaffären och Källmans konditori som förvandlats från ett litet fikaställe och byggts ut till två våningar där de även säljer mat, tobak och alkohol.
Gränshandeln satte fart och norskarna åker till centret och handlar som galningar då den norska kronan nu är starkare än den svenska. När centret byggdes var det många som fick jobb och jag var en av dem vilket jag är glad över. Vissa dagar är det riktigt roligt att jobba då det är lagom med folk och man hinner prata med sina arbetskollegor, kassapersonalen blir nästan som en liten familj och man vet det mesta om alla, på gott och ont ;) Andra dagar är riktigt tuffa när köerna aldrig verkar ta slut, toalettbesök blir svåra att få till och arbetstider inte riktigt kan hållas. Men allt hårt slit glöms bort för en stund när lönen ramlar in på kontot :).
Ibland när man är ledig och går runt på centret eller befinner sig i Arvika kan folk helt plötsligt hälsa på en. I början förstod jag ingenting när dessa för mig helt främmande människor hälsar glatt som om de kände en. Men när det hänt ett par gånger börjar man förstå att det helt enkelt är kunder som känner igen mig från Maximat :P Detta inträffade senast i dag när jag var nere på banken, det var lite kö så jag tog en lapp och satte mig för att vänta på min tur. En norsk man som satt bredvid mig vänder sig om och ler mot mig och säger "jaha er du fri idag?". Lite roligt är det.
Eller som farmor uttryckte det :
Alla känner apan men apan känner ingen.
Tack farmor !
